Första dagen på VFU

Det vanligaste och mest lättbegripliga begrepp för vad jag ska göra i två veckor framöver är: PRAKTIK. Men i skolans värld kallas det VFU, verksamhetsförlagd utbildning. 

I dag var min första dag och jag känner mig ganska så nollställd. Jag var förberedd på det värsta och när verkligheten överträffar förväntningarna kan man lätt känna sig nollställd. Är det verkligen ett sådant här klimat i skolan och i såfall varför?

Föreställ dig ett aphus på zoo. Men byt ut aporna till ett  gäng hormonstinna tonåringar som slänger sig fram och tillbaka i lianer, vrålar, hoppar och bankar. Kanske en dålig jämförelse, men jag lovar. Upplevelsen var väldigt speciell och jag gissar att den är väldigt minnsvärd

Jag kan verkligen inte minnas att jag någonsin var på det sättet när jag var tonåring. Men okej, tiderna förändras. Om jag ska sammanfatta dagen med ett par ord, lyder sammanfattningen följande:

  • Kaos
  • Anarki
  • Drop-in-verksamhet
  • Respektlöshet elever sinsemellan
  • Skrik
  • Bankande
  • Bråk
  • Hög frånvaro

  • Jag är imponerad av lärarna. De orkar och står ut, mer eller mindre bittra. Själv vet jag inte hur jag ska hitta ett bra förhållningssätt till eleverna. Jag är där en så kort tid just nu. Bara 2 veckor, men tanken är att jag ska vara på denna skola under hela min studieperiod. Rent spontant känner jag att jag inte vill det. Denna skolan i 5 år? Det blir ett litet helvete och inte ett dugg rättvist, denna skolan utmärker sig på många sätt och kan omöjligt ge mig en rättvis bild av hur den svenska skolan ser ut i dagens Sverige.